Tillfälligt uppehåll på bloggen på grund av en vurpa i backen andra dagen i Åre. Lyckades med bedriften att störta på huvudet och fick sedermera uppleva hela nackkrage-skoterfärd-ambulans-paketet. Inget brutet tack och lov, fick en hjärnskakning och stukade nacken. Åre var annars helt fantastiskt, synd bara på åkningen. Mer bilder utlovas!

Idag är jag supertaggad, det är min första arbetsdag på Meter Television i Frihamnen. Jag kommer under de kommande månaderna jobba som deltagaransvarig / produktionssekreterare på Superstars, så nu sitter jag och plöjer säsong 2 som sändes på TV3 i höstas. Vilket topp-team (Pernilla Wiberg, Stefan Holm, Martin Lidberg, Jens Byggmark, Björn Ferry, MED FLERA) som var deltagare då, jag är väldigt förväntansfull på att se vilka som ska vara med i år!

Källor: LundLund, Style.com, tfs

Just nu älskar jag orange. Too bad att jag inte äger ett enda plagg i denna läckra färg.

12 grader varmt, dra mig baklänges. Jag tog tillfället i akt och joggade fram och tillbaka på den mjuka grusvägen. (Tacksamt för knät, bye bye asfalt) När jag ändå var igång och var glad över att det inte var kallt i bara vindjacka gjorde jag lite upphopp, utfall, plankan....ja och ungefär där tog mina små träningskrafter slut och jag dog. Landade pladask på mage mitt på gräset. Men vet ni, det var inte blött. Det är ett vårtecken det!

Med spagettiben har jag nu suttit på verandan och läst Mia Skäringers bok och spanat efter postbilen. Det är dagens event på landet det. Jag hade det på känn, idag var det storutdelning för mig. Nya Elle som Josefin skickat ner från lägenheten. TUSEN TACK! (Det är skönt att veta att jag har ett jobb som börjar om två veckor. Annars hade jag blivit skogstokig. Vänta på postbilen, bara en sån sak!!)

Middag med Maria och Jakob | födelsedagsfrukost | hipp hipp hurra för pappa! | farmors sketcher från 50-talet | entrecôte och rödvin till middag | tårta på verandan

Helgen får 5/5 i betyg. Även fast vissa paralleller har dragits mellan mig och karaktären Lennart i HippHipp, mer känd som pappan som filmar hela tiden. Nåväl, jag är väldigt nöjd med min nya kamera och har velat använda den FULLT UT! Familjen får ha överseende.

Ny bikini från Asos.com. Den väcker starka strandbegär...

Just nu har jag kärat ner mig i dessa ringar från YSL....den koboltblå är otroligt vacker, för att inte tala om den gröna. Wishlist!

I hjärtat: Risken för härdsmälta blir bara större och större i Japan. Fukushima ligger 25 mil norr om Tokyo. Är det möjligt med en massevakuering av 37,5 miljoner människor, enbart bosatta i Tokyo? Naturkatastrofen har verkligen hamnat i skuggan av risken för strålning, men en debatt som har varit intressant är den om avsaknaden av plundring i Japan. Sverigedemokrater har dragit kopplingar mellan raser, att det "inte är så konstigt" att Haitier plundrade sina gator efter naturkatastrofen, och inte Japaner. Detta är ju fullkomligt absurt. Jag skulle gärna se motargument från någon kunnig person. Varje människa med sunt förnuft förstår väl att det är en fråga om välstånd, att Japan har en fungerande krishantering och misären inte är lika stor som den var i Haiti.

I hjärnan: Läser i DN att Stureplansgruppen planerar att köpa upp Berns. FY SJUTTON för det. Det är ju det som är anledningen till att jag går till Berns, för att det INTE tillhör Stureplansgruppen. För att det är så skönt att det INTE finns några vimmelfotografer där. För att det INTE springer runt någon smaklös Rebecca Simonsson och leker Calcutta/ Texas / Vitryssland på dansgolvet?

Kajsa åkte ut från Stylisterna, inte en dag för sent. "Carro, inget personligt, men jag tycker att jag förtjänar att stanna mer än du!". I DIE!

För inspiration till hemmet kan jag tipsa om senaste Residence där Elin Kling och Gustaf Törling visar upp ett riktigt wa-wa-woom-hem. Jag tyckte det som Gustaf beskrev från New York var intressant läsning. »Ingen som flyttar till New York gör det för att det är mysigt att ligga i parken. Man lever där för att jobba, och man gör det på kvällar, nätter och helger. I Sverige lever man mer för att leva.«

Hoppsan! Jag skulle färga en ljusblå klänning svart, tänkte att den skulle bli perfekt till stranden. Som jag förutspådde var det en polyesterblandning och syntetmaterial går inte att färga. Ut kom istället en olivgrön historia, men jag gillar det! Kommer bli snyggt som attan till lite solbränd hy. Söker Du lite spänning i vardagen? Färga kläder i blandmaterial.

I eftermiddags, ja just efter att jag hade skrivit inlägget om arbetslöshet, fick jag positiva nyheter. Jag ska börja jobba för Meter TV med produktionen av nya säsongen av Superstars. Det är ett program som visats på TV3 och som går ut på att elitidrottare får tävla mot varandra i diverse grenar. (Jag kommer med andra ord få en vår fylld av sport! Ehe)

Jag kommer ansvara för deltagarna, göra research och så klart förbereda allt inför inspelningarna i maj. Det ska bli otroligt kul att jobba på ett produktionsbolag som Meter, som på många sätt och vis skiljer sig från Eyeworks. Meter är mest känt för sina underhållningsprogram, som Stjärnor på Is, Idol, Äntligen Hemma och Hollywoodfruar. Visst är det ändå rätt ironiskt, här flyttar man hem till Nyköping och så ramlar det ner ett jobb från himlen i Stockholm? Jag är så otroligt glad, den här resan kommer bli galet rolig!!

PS. USA-resan kommer gå av stapeln som planerat, jag flyger dagen efter den 10 dagar långa inspelningen, phhhft. Som min projektledare sa "Du kommer sova gott på planet".

Ceannis har den klart snyggaste vårväskan. I L-O-V-E it.

Om man inte jobbar har man mycket tid för promenader

...lyssnade på P3 och insåg att jag kunde alla låtintron i deras Introtävling. Skickade iväg ett mejl och fick svar, "vad duktigt!". När jag insåg att jag just mejlat in till en radiotävling drabbades jag av panik, ni som har gått hemma en tid vet att den värsta fasan är att bli som den stereotypa arbetslösa människan. När man jobbar undrar man "vem sjutton har tid att göra sånt?". Som till exempel, kolla på Oprah eller Ordbingo och engagera sig i Ring P1.

Men det sista jag skulle kalla mig själv är arbetslös. Eller sysslolös. Eller mellan jobb. Jag är ledig i väntan på utlandsresa, och så söker jag jobb för att det skulle vara bra roligt att ha något att fylla dagarna med. Det är en inställning som håller mig över ytan!

Idag kände jag mig väl förtjänt av en croissant med björnbärsylt. Har en sådan olidlig träningsvärk i rumpan av utfallsövningarna jag gjorde igår att jag har svårt att gå. Sittkudde, någon?

Idag har jag varit på äventyr i Frihamnen. To be continued...

I helsvart känner man sig i regel sofistikerad och välklädd, perfekt när man ska ut på galej. Men dagtid klär jag mig mycket hellre i färgglatt eller i vitt, det är en bombsäker humörhöjare och lyser upp vardagen.

Idag har jag ätit supergod lunch (rödbetsquinoa med basilikaröra och fetaost på Hellmans) med två härliga pinglor. Är dödsslut efter förmiddagens hårdträning och promenad på eftermiddagen, nu kommer det sitta fint med en redig tv-kväll (måste sägas högt med skorrande smålands-R, annars får man inte till känslan). Top Model och Superstylisten Jonas, mmm det osar finkultur!

De perfekta jodphursen hittas med fördel i ridsportbutiker. De här kommer bli mina nya vardagsskor, skönare modell på sko finns inte.

Sara Varga? Isabel Adrian?

Samma plastikkirurg?

Bilder via Style.com

Jag gillar vad jag ser skönhetsmässigt på Chloé F/W 2011. Bruna, matta skuggor utan skimmer och glitter. Den looken fixas i ett nafs med sotning av Dark Chocolate soft eye pencil och skuggorna "Kakaw" och "Masai" från Make up Store, gärna med deras dark brown sensitive mascara som sista finish. Fyra nyanser av brunt!

Den observante noterar att tjejen längst ner till vänster känns bekant, Aline Weber. Hon hade en miniroll i A Single Man, regi av Tom Ford. Mode och film går hand i hand.

Jag skulle vilja påstå att det är en 75% tjänst att planera en långresa. Här håller jag mig sysselsatt om dagarna vill jag lova. Jag har en känsla av att LVs travel-guide kommer matcha våra flipflops och ryggsäckar så förbaskat bra. För Ellen, nog ska vi ha backpacks! Inte rullväska. 

Louis Vuittons Travel Guide är för övrigt det perfekta resesällskapet. Kan ni se det framför er? Man sitter ensam i en hotellbar med ett glas rökig whiskey, lite förstrött bläddrandes i den boken. Inte kan man känna sig misslyckad med den i handen inte. Som Daniel Cleaver säger i Bridget Jones Dagbok. If you have to travel alone, travel in style.

Igår besökte jag Öppen Hand, en fascinerande plats. Här trängs människor som galningar varje tisdag och lördag när de har öppet för att "fynda" kastruller och magväskor för 10 kr styck. För er som inte är Nyköpingsbor är detta en plats svår att beskriva. Öppen Hand är en loppis med ett mångfacetterat utbud, helt otroligt vad mycket prylar det finns. Vet inte hur jag på ett subtilt sätt ska beskriva det här, så det är bara att slänga ut det. WT-nivån är otroligt hög. Man trängs med Tabitha och Zunken, typ.

Men vad sjutton, något fint måste man ju kunna hitta tänkte jag. Det kunde man! Jag köpte en jättefin klarröd jacka som jag kommer ha till min vita blus med krås.

Sigrid Ågren, BON | Lara Stone | Ann Sofie Back |

Jag älskar modeller. Kan alla namn, är jättenördig på vilka som medverkar i de senaste kampanjerna, är något av en modelizer. ELLE-galan var ett stort antiklimax då jag insåg att de flesta ansikten jag så väl kände igen egentligen (utan smink och rätt styling) var utmärglade 15-åringar. Här ser ni Sigrid Ågren, från senaste Bon. Vid första anblick tänkte jag, men herregud jag har aldrig sett maken till BEN. Tjejen ser ju ut som en livs levande avatar?! Men vid närmare betraktelse inser man att det här bara är sjukt. Se proportionerna mellan vader och lår så hänger ni med.

Jag tycker att det är tråkigt att Bon, som vill leva upp till sin identitet som "creddigt" magasin, ofta använder sig av modeller som så uppenbart har ätstörningar. Det blir inte glatt mode, utan dystert. Varför ska förresten allt som är creddigt vara lite svårt och mörkt? Varför är det bara på kommersiella visningar som Victoria's Secret som tjejerna strålar, och ler?

Det där annars så magiska modeglimret försvinner när jag ser modereportagen i Bon. Allt jag ser är en sjukt utmärglad tjej som stod framför mig i matkön backstage på ELLE-galan. Jag stod och väntade i säkert 5 minuter på att hon med sjuk precision plockade ut kycklingbitarna ur pastasalladen för att sen sitta och peta, peta, peta. Som Pontus sa "Ja modellerna ja. Tycker du att de ser smala ut nu? Vänta bara tills fittingen börjar och de börjar springa runt i underkläder. Då är det rena rama Auschwitz här ska jag säga dig".

Då ska man ändå veta att vi i Sverige är rätt skonade, att modellerna är bra mycket smalare ute på de stora modeveckorna. Jag har hört skräckhistorier om modeller på Paris modevecka som äter bomull för att inte gå upp i vikt, och komma i couturen. Visst, det finns tjejer vars genetiska förutsättningar gör att de är rangliga av naturen. Men de är inte i majoritet, det är en sak som är säker. Min guldskimrande bild av modevärlden får sig en törn av allt detta, det är liksom en bitter eftersmak som dröjer sig kvar länge i munnen...Jag hoppas att Lara Stone-effekten sprider sig och att fler banbrytande designers plockar in lite större modeller i visningar och kampanjer.

Ann Sofie Back, typexemplet på designer med grava "mode ska tas på allvar"-komplex, verkar inte bry sig om viktdebatten och plockade in benrangel på sin visning. Hon får stå i min skamvrå.

Lyssnar på Lykke Lis nya album, Wounded Rhymes. Så vacker musik, verkligen. Instämmer med DN att detta är årets separationsskiva. I nya Rodeo finns en läsvärd intervju med Lykke Li, hon verkar vara en minst sagt väldigt speciell individ.

När jag var liten kräktes jag (inte bokstavligt talat) på den här tröjan. Nu rotar jag runt i mammas gamla 90-tals kläder och hoppsan, gillar det! Känns väldigt Filippa K-ish. Gillar den höga kragen, det känns power!